Men det var svårare att komma igång med byggandet av hyttan, än han hade tänkt sig. De småländska dagsverkarna och arrendebönderna verkade inte gillade ”utlänningen” och han glasidéer. Och de delade inte gärna med sig av sina tegar.
I domböcker kan man läsa att de småländska bönerna jävlades med mäster Påvel. Flera vittnen har berättat att grannsämjan inte var den bästa mellan Trestenshult och Blidingsholm. Ett rykte hade uppstått och det påstods att ett par bönder från Blidingsholm, Per Ring och Sven Månsson, ska ha sänkt två skeppsekor för honom. Visserligen svor de sig fria med sexmannaeder vid Kinnevalds häradsting i januari 1631. Men någon har garanterat varit ute för att sabotera för mäster Påvel, för glasmästarens ekor sjönk i Hönshyltefjorden
Trots alla svårigheter så kom han igång med tillverkningen i den lilla hyttan i Trestenshult. De fientliga smålänningarna var inte det enda problemet. Han var tvungen att ha råvaror för en anständig glasmassa för gruset i sjöarna innehöll järnhalter och var orent. Det var detta grus han försökte använda när han skulle smälta glas i sin ugn.
Tydligen var mäster Påvel skicklig och tjurskallig. Arbetet i hyttan kom han snabbt i gång med och kunde göra glas av hög kvalitet. Man vet att han gjorde bra glas eftersom utgrävningar har resulterat i att man har hittat en del av mästers skapelser. Det man hittade var mest skärvor, men det var tillräckligt för att kunna bedöma hans duglighet som glasmästare.